Igår höjde jag smärtisdosen till Neo, han svarade hyfsat bra på det, men pep ändå när han reste sig och i vissa vinklar. I morse ilade jag ner till jobbet för att fixa en remiss till magnetröntgen, fick svar och tid på en gång, så vi ska dit på Fredag. När jag kom hem möttes jag av en jätteglad svansviftande hund som verkade må bättre ( typiskt) men å andra sidan så vet jag ju att det är för att han är drogad. Men det känns iaf lite lättare att han e det fram till Fredag. Jag har ett litet hopp om att han ska greja det här, men det e minimalt.
I Lördag så var jag och några tjejer från jobbet ute och svirade lite, det var bra ös, helt klart en bra kväll. innan vi gick ut så var det grillning, även vår granne Lakrits-Lars var med.
I morgon ska jag följa med Mamma till Veterinären med båda hennes djur, det e intressant att vara med från andra sidan och verkligen vara med och titta.
...urk, ingen dag jag ser fram emot alls..men visshet är, trots allt, bättre än ovisshet. Det kommer bli en lååång dag!! Och jag är så glad att jag har den bästa veterinären av alla bra veterinärer :)!!!
SvaraRadera...Och jag håller fortfarande tummarna för älskade Neo!!! Kram!!!