Att göra vad man måste är att göra vad man vill??

Det är inte sant, jag måste jobba 100% annars klarar jag inte mina räkningar! Men jag vill inte! Jag galloperar just nu i full fart mot en betongvägg, jag är så nära att jag ser den framför mig, jag bara väntar på den dag jag slår i den. Det är visserligen självförvållat, hade jag inte min häst så skulle jag inte behöva varken stressa eller jobba ihjäl mig, men nu har jag det. Det blir b'ättre sen....det har jag tänkt länge nu. Det blir inte bättre.

I morgon ska jag ta ett snack med min chef och fråga om jag kan jobba mindre, det tror jag inte är ett problem, problemet är hur ska jag ha råd att jobba mindre??

Jag har inte gråtit på jättelänge, jag trodde nästan att jag blivit känslokall, men idag och igår rann det över, jag insåg hur illa det faktiskt är, att jag hörsakar min son familj, häst och framför allt mig själv. Jag har så många som jag vill åka och hälsa på, men jag hinner inte..jag e ensam.

När någon frågar om jag vil göra nåt så blir jag nästan sur, för jag vet att det innebär ännu mer stress och att jag i nio fall av tio inte hinner.

Usch jag är inte mig själv längre, kan inte hålla reda på saker och vill bara vara avspänd, men e hela tiden uppvarvad, sover dåligt och mår inge vidare. Det syns till och med utanpå har jag fått höra, inte kul.

varför jag skriver detta larv, vet jag inte, men jag måste få ut i ord hur jag känner, för jag vet knappt själv. Usch idag e en dålig dag...