Sorgen..

Sorgen och saknaden är ett faktum, det känns bättre än vad jag trodde att det skulle göra, jag vet att jag gjorde rätt, meen ändå så tvivlar jag en smula, men jag vet innerst inne att jag gjorde det för hans skull och då måste det vara rätt.

Min fin guldskimrande vän..en sån tapper liten häst, så fylld av livsglädje, en sån vänlig själ, en sån fantastisk rolig typ han var. Han var allt man kan önska sig, förvisso hade han alltid en stel kropp och skador att fajtas emot, men han gjorde det med en klackspark, medans vi varje gång undrade om det skulle bli den sista. Den sista kom faktiskt..jag kan inte förstå att han är borta, jag kan inte förstå att jag aldrig kommer att känna hans varma päls mot min kind, men jag har känslan kvar och hoppas att den aldrig försvinner.
Min fina fina Knekten att se dig gå åt ett annat håll igår är så ofattbart, du kom aldrig tillbaka, jag tänker på dig hela tiden, har hästägar ansvaret hängande om halsen..undrar hur det känns när den försvinner, när jag inte längre oroar mig och funderar på insläpp mellis osv.

Hoppas du har det bra min skimrande prinsängel, jag saknar dig!