Julens sista dag över

och det e ganska skönt faktiskt, en massa tider och planering slipps iaf för en dag, på måndag är det jobb igen.

idag var vi i Vrena ca två timmar från stockholm, när vi var i närheten av hemma, vi hade gjort ett kort stopp på ica stop innan, så sitter vi och pratar om olyckor och tsunamin osv, på en hundradels sekund så släpper bilen från vägen och den bara glider i hög fart okontrollerat hit och dit, jag hinner tänka att vi kommer inte att dö men nu smäller det snart, jag såg en stolpe fara förbi fönstret och hoppades för en stund att vi skulle köra in i den för att få stopp på bilen, men vi seglade förbi den och diken på tvären för att sedan få bilen på vägen igen, detta utspelar sig i en rondell. när allt blir lugnt så säger jag högt till oss alla, tur att man har bälte.....jag vänder mig om till Herman som skamset säger att han inte lyckats få på sitt bälte....jag blev sååå arg och gormade och skrek, faan det hade ju kunnat gå så in i helskotta illa, och Herman av alla får det inte hända nåt. Det e ju vårt ansvar att se till att han har bältet på, men han sätter alltid på sig det, men man MÅSTE dubbelkolla, shit vad illa det kunde gått, men nu gick det bra den här gången, men det kunde oxå gått åt pipsvängen.....

Gustav! Du gjorde verkligen ett så bra jobb under detta scenario, höll ditt lugn, och rätade tids nog ut våran monsterbil. Kram!

Jag kommer nog i fortsättningen tänka mer på oss, än på andra, det kunde ha varit VÅRAN familj den här gången, och vi som satt och ojade oss över andra människor innan, visst ska jag göra det i fortsättningen, men jag och min familj är inte heller odödliga.

Hejdå från en något skärrad bilåkare i vinterns våld.