En tårögd dag..

Morgonen började inte bra alls, Neo kunde knappt resa sig...fick in honom i bilen med vissa svårigheter, på Jobbet kollade Veterinären på honom och klämde och tryckte osv, ingen reaktion, men väldigt nedsatt reflex på höger bakben, den bara hängde typ. Efter många tårar och oro så sa iaf veterinären att han kunde få lite Rimadyl och att det antagligen är artrosen som spökar! Fan alltså, Why! Men så länge han inte har ont så e det bara att hoppas att det ger med sig, koppelpromenader 15 minuter fleraa gånger per dag rekommenderda han, ingen strikt vila. Vilket var bra.

Nu på kvällen var han helt tokig när vi var ute, typ bockade som en häst, och benet hängde med och reflexerna funkade bättre nu på kvällen. Hoppas att det ger sig snart, men någon gång ska ju oxå bli den sista......men vi hoppas än en gång.

Hjälpte en väns vän att låta sin hund gå över regnbågsbron idag, en av det tuffaste jag gjort på länge, men det blev fint ändå, och nu är den lilla vännen uppe bland alla andra fina hundvänner och leker, kanske med en boll...

Ett tungt inlägg men idag var det en av de tyngsta dagarna jag haft i mina händer på länge.

OBS

Vi som verkligen brýr oss om våra djur, gör allt och aldrig skulle ge upp dom, vi drabbas hårdast känns det som, menb jag skulle aldrig kunna svika mina djur, aldrig,..dom är med mig tills döden skiljer oss åt, det har jag lovat!