Glad i hågen blir man..

Igår när jag kom till stallet blev jag jätte ledsen när jag såg min häst, ännu fler sår och en spark på höger bak. Han ser för hemsk ut, och med dom fina ord jag har fått höra om Knekten och vad som sagts om honom i Vallentuna Kommun, så kändes det inte bättre direkt.

Men jag tog ut honom på ridbanan och longerade honom en stund, då stannade en bil till och skrek genom rutan,,-Vad kul att se honom han ser ju jättetrevlig ut, och dom dåliga tankarna vände till asglädje istället, sen var min kväll räddad.

Idag kom vi överrens jag och den andra hästens ägare att dom inte skulle få hö till lunch längre för det e då Krom biter Knekten.
När jag kom ner på kvällen idag för att hämta in grabbarna så såg jag bara Krom som sakta lunkade åt andra hållet när jag kom, men jag såg inte Knekten, jag letade i säkert fem minuter, men hittade ingen av dom, jag började ana det värsta...Men då såg jag dom sida vid sida längst bort i hagen, där det e mest gräs, jag tog dom i varsitt snöre och gick hem.

Sen blev det faktiskt ridning för min del, jag skrittade ut i 20 minuter och galopperade lite på banan, han kändes jätte fin. Då fågade en av småtjejerna vad Knekte gjort tidigare i sitt liv, då berättade jag att han gått mest Dressyr, då sa hon.-tänkte väl det, och jag blev alldeles glad igen.