Jag har förföljts av otrevligheter sen 11 april 2007, det har varit så fruktansvärt tungt, inser jag nu. Jag har inget att skylla på bara mig själv, att jag inte satte ner foten och gick vidare, ensam! Men jag tror och vill tro gott om folk jämt. Och jag trodde inte att jag for illa av allt knas, men det har jag gjort...till skillnad från alla andra som är så starkare och går vidare, så gör inte jag det. Jag bär med mig saker för resten av livet och glömmer inte vad som gjorts eller sagts till mig.jag är stark, men sårbar, jag önskar att jag gjort så många saker annorlunda..satt ner foten innan det inte fanns någon fot att stampa med. Jag förtränger men glömmer inte...
Tack vare min del i ett företag som jag var delägare i så har jag fått chansen att jobba med det jag vill idag, men det är dock det enda som var positivt med det,. Men jag kan inte glömma hur jag kände när jag var verksam...jag får kalla kårar bara av tanken på den tiden.
Hur glömmer man? Alla andra skiter bara i allt och smutskastar alla som varit inblandade, visst det kan jag oxå göra, men i minnet finns allt, och det finns nära till hands.
Det som hände i stallet, vet ju alla att det var ingen rolig historia, men nu har alla gått vidare och lagt det bakom sig, jag har oxå gått vidare, men har tagit åt mig av så mycket elakheter som ingen hade rätt att yppa, tycker jag!? Jag var aldrig osams med någon och inte heller någons vän, men jag tror att jag tagit mycket mer skada av det här än vad någon förstår.
Jag ska glömma, men inte förlåta, det finns ingen som kan ta tillbaka något nu.
Däremot så har jag världens finaste vänner som jag förövrigt knappt har tid att träffa, gamla och nyfunna, Jag älskar er allihopa för dom ni är och för att ni står ut med att ha mig som vän, en vän som aldrig syns, som bara finns. Jag hoppas att vi ska få mer tid tillsammans inom kort för jag saknar er även om jag pratar med er på telefon.
Det här blev ett lite tungt inlägg, skrivet från hjärtat.
Hmmm..hästen, tror tyvärr inte att det blir något, ägaren vill att jag tävlar honom en säsong innan jag köper, jättebra ide men jag tror dessvärre inte att jag får någon stallplats till honom heller. Kanske dom har en på Norrtorp :)
Skämt åsido..jag tror jag hoppar på nästa tåg, och lägger min krafter på lilla Knecke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(204)
-
▼
maj
(24)
- Ledig fredag
- Max 1999-2007
- När två blir en. Max saknad och älskad av alla.
- Måndag...
- Igår...
- Ingen rubrik
- Brrr
- Natt
- Smutt
- Håkan vs pappa
- Ingen rubrik
- Färdig för idag, efter en skön promenad.
- Stall liv...
- Klipp hos camilla, herman är mycket nöjd med sin b...
- Efter.
- Knekten innan longeringspass.
- Grinda
- Båttur i regnet,
- Shopping
- Ikea.
- Ett papper i en hög....
- Skoja bara...
- Härliga tider!!
- Allt e såå bra nu..
-
▼
maj
(24)
Ja, det är svårt att glömma..jag kan det inte heller, så jag förstår hur du känner..det gör ont. Det gör mig ont att du behövt uppleva allt detta. Du har varit utsatt för så stora svek. Svek som förvisso lett även till bra saker, men som också gett sår som inte läker över en natt. Kanske läker dom aldrig helt...kanske måste du försöka att ändra din tanke och ditt föhållnings sätt till det som hänt och allt som sagts. Inte lätt, men det går. Men sagt ord sitter, och gjort är alltid gjort. .
SvaraRadera"Stallet", har gjort ont, väldigt ont. Jag kommer alltid att vara ledsen över allt elakt som sagts därifrån jag med, för jag förstår inte varför och vi har inte gjort oss förtjänta av detta heller..ingen av oss har det. Men vi får inte glömma vad det är för människor vi har att göra med. Du vet.... För att "framhäva" sig själv och sin egen "storhet" kränker man andra. Men som du också vet så säger man oftast till andra det man egentligen ska säga till sig själv och det man behöver höra. Men det man gjort o sagt kommer slutligen alltid tillbaks till avsändaren.Om det är någon tröst..inte vet jag.
Jag har lärt mig saker den senaste tiden..saker jag inte ville lära mig. Tex att akta mig för människor. Men jag kommer aldrig att tillåta att den lilla person som skrivit ner oss totalt..utan sanningshalt, utan anledning och skäl,ska få en endaste chans att må bra av detta. Och det är bara svaga människor som framhäver sig själv genom andra eftersom dom saknar egen förmåga...Amen!
Man måste inte vara störst, bäst och vackrast...det räcker bra med att vara klok och eftertänksam.
Så..älska dig själv..jag gör det, pappa, din syster, din familj och dina vänner..det räcker för ett helt liv..jag lovar!!!
Och det där med att sätta ner fötter..det är inte så lätt som det låter..
Och hästen..trist..men jag undrar om vi ändå inte ska åka o kolla på Marin de la Vie...Hm...
O jag har ridit "skitbra" på Farbror Frej idag..bus o bock o tjoflöjt!!! O såret ser skitäckligt ut, men läker tol...brrrr!
Usch vad långt det blev..resten tar vi på telefonen i morgon.
Det finns platser och människor inte ens jävulen vill ha...visste du det...
Puss o kram!
mamma gunilla har så rätt!
SvaraRaderavi gillar dig frida ! <3
( och dina djur och din familj likaså! )