Stall liv...

I stall finns alla sorters människor, det är det som är så kul med att vara och umgås i ett stall, alla är vi olika men har samma intresse och mål med våran hobby, det kretsar runt våra hästar som vi sliter hårt för att kunna ha. Men där kan det oxå gå isär...folk tycker så mycket olika saker om varandra.

jag blir ganska irriterad på det, jag själv har under många år fått höra saker som -Du som har det så bra, både häst och hund och bil, och allt vad jag fått höra.
Och vissta har jag det bra som kan ha en egen häst och bil och allt vad det kan vara. MEN det som folk glömmer i det hela är att vi är två stycken personer som jobbar mer än heltid och vi får det knappt att gå ihop ändå. Avundsjuka? Jag har fått höra allt ifrån att jag har fått allt serverat på silverfat, och det e fel fel fel, jag kämpar för varje krona som jag använder för att betala mina saker för.
Silverfat kan vi snacka om när folk som inte jobbar utan bara hänger runt på dagarna, kan ha häst, bil, äta ute och bara softa sig fram genom livet. Det kan jag irritera mig på, men jag säger inget för det är inte mitt liv! Hur har man råd när man inte tjänar några pengar? Vart får man pengarna ifrån?

Detta är tankar som far upp när man pratar med vänner som kämpar för att lyckas men måste ändå ta beslut som sälja hästen, huset, och sluta med allt som gjort deras liv till just deras.

Jag är jätteglad för allt jag lyckats åstadkomma i livet men skulle oxå vilja softa mig genom livet, vem vill inte det?!
Jag tycker att ödmjukhet inför olika människors livsöden är på sin plats, för oss alla.

Nog om det! Igår pratade jag med en kompis som har häst i ett litet stall i Vallentuna och det var så skönt att höra henne säga en massa saker som jag funderat på, att jag har haft rätt hela tiden, att jag tog rätt beslut att hålla mig undan vissa saker/stall. Att det finns många historier om allt som har hänt som bara inte framkommit förrän nu, det kändes skönt att höra.

Nu tror jag att jag ska vila lite, jag mår inte alls bra, har blivit sämre idag, som tur var inte i magen utan i halsen.
Fick en förfrågan om att köpa en häst oxå, blev lite sugen, men jag har bara råd att ha en häst, så det blir nog inget av med det. Men det vore kul med en yngre häst att träna och tävla med.
Jag hade tappat den sugen, men den är tillbaka nu och jag vet inte varför, men här är den iaf.

Knekten i all ära, men han är gammal nu, jag kan inte ha några krav på honom, bara ge honom 100% fokus tills han inte vill vara med oss längre.
Jag har så svårt att förstå hur pass duktig han var när han var yngre, att vi kunde det vi kunde tillsammans, han var en slipad kille, gjorde allt man bad honom om. Jag glömmer aldrig kursen på Johannesberg där han gick som tåget. Och jag ursäktade mig tio ggr säker innan vi kom in i ridhuset för första passet. Och ridläraren bara skakade på huvudet och sa..förstår inte vad du menar..han e jättetrevlig, en riktig liten tjejhäst. Efter andra passet erbjöd hon oss att komma till hennes gård att träna, hon tyckte det för att vi kunde gå långt han och jag!!! Min lilla fina Knekt, han har alltid gjort sitt bästa. Jag älskar den lilla hästen!!

Jag skulle kunna skriva i timmar om hästar och hästfolk men jag orkar inte skriva mer.. ha det!