Max blev bara åtta år..jag saknar honom och tänker på honom varje dag. Han var mitt stora stöd under jobbiga perioder i mitt liv, ibland var han min enda vän. Han och jag levde ensamma en period då var han mitt allt, jag levde för denna vackra lilla hund. Han var godheten själv och med en stor påse humor som han ofta använde sig av.
Han var allt en hund skulle vara, den saknad han lämnar efter sig går inte att förklara i ord. Men hans kropp är frisk och glad igen, inte sjuk och smärtfylld. Jag önskar att han fått vara med ett tag till, att få vara med om Hermans uppväxt och vårat lite mer lugna och stabila liv som vi har idag. Neos mentor och våran vän, kommer inte tillbaka mer, men han finns djupt inne i åtminstone mitt hjärta.
Jag har tänkt mycket på Max sista tiden, det kanske e för att det börja närma sig två års dagen sen han kilade vidare.
Men jag har iaf en helt underbar hund nu oxå men på ett helt annat sätt, och vem vet??, kanske det dyker upp en liten schäfer tjej när vi minst anar det.
Nog med ledsamheter....
Idag har jag varit i stallet och fixat och även hängt lite bara, skönt att träffa sina gamla stallkompisar från förut och bara sitta och ljuga. Jag har saknat dom så mycket. Nu ikväll så grillade vi lite med Magnus och Melvin, det var smarr...sen tog vi en liten promenix till stallet och nattade knecke för att sen återgå till efterätten som bestog av jordgubbar grädde och glass. Sen försökte vi runda av men det tyckte inte smågrabbarna som började spela fotboll och ville aldrig sluta. Så till slut fick vi tvinga dom och det var inte poppis alls. Fotbollsmatch i helgen är utlovad...tur att jag jobbar i helgen då jag har bristande kunskaper i fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar